Fru Arvidsson , en mammas dagbok

Här ekar det tomt på ord minsann. Men min tid är lite mer ansträngd för tillfället än för några veckor sen, så jag hinner inte riktigt med allt. Men nu är det en liten paus i allt läsande så då verkar det ju inte mer än passande att uppdatera er alla om vad jag hålls med. Så. Vad gör jag? Jag vet inte riktigt själv, men dagarna går för runt åtminstone. Jag försöker jobba så mycket jag kan (hinner) och pluggar resten av tiden som jag inte är i stallet. Mina kära små har vart med några gånger men den här årstiden gör det allt annat än lätt att ta med dom. Igår var ett lysande exempel på varför de bör vara hemma när jag är där. 

 

Dagen började med att vi tog en lång morgon eftersom jag jobbat in så pass i skolan att jag kunde ta en dag tillsammans med killarna hemma istället och göra vad vi ville.Vi skulle ha supersupermysigt med julpynt! Men det vart en högintensiv dag istället. Först var vi iväg till vc för att lämna prov på C för att se om det gav utslag för UVI eftersom det vart symptom på det. Men nope, inget där. Däremot så tar det ju ungefär 711 år att få lämna det där jäkla röret, som redan var klart, eftersom alla är på vc. Alla i Odensbacken lider av diverse sjukdomar under hösten så samlingsplatsen är på vc, vilket resulterar i långa väntetider. Det i sig är väl inte ett problem egentligen, men med två små som är klädda för kylan som då ska ta av lite kläder, lite till och sen lite till efter en viss tid, så gör det ett klädkaos, gnällkaos och alla vårdcentralens leksaker var överallt. Men det är kanske charmigt det med. Efter det gav vi oss iväg till jobbet för att barnen ville säga hej till mamma, så dit och sen hem. På vägen tillbaka till bilen säger jag till C att det är ishalt ute så han måste gå försiktigt och inte leka superjälte just då. 

Då ramlar nästa framstupa istället framåt och blodet rinner längs med ansiktet. Jaha, det var de tänderna det. Upp med han på armen och försöka tröst så gott det går så vi kan sätta oss och åka hem för att tvätta bort smuts och blod. Hemma ser vi att allt är på plats, men lite skrapsår här och där. Det var ju bra! 

 

Klockan är drygt 12 på förmiddagen och ingen har ätit lunch än, vilket gör att herr liten sätter igång ett gråtkalas utan dess like. Det lilla ansiktet blir som ett russin och tårarna sprutar för att hans mamma inte kan bära han hela tiden. Men maten kommer fram på bordet, vilket inte alls var uppskattat, så fram med ny mat som gick i lite mer iaf. Men det fick bli sängen istället för lillherrn. Så. Med han i sängen så var det min och Caspians tur för lite mat. Perfa! När vi äter säger han, -Mamma, ska vi pynta idag? Ajusst ja! Vart fan är kartongerna då? I med maten lite snabbt och ut och leta. Dra ut halva bohaget i vår lilla bod och fram med kartongerna. Ska precis börja ta upp alla saker när en annan liten vaknar lite för tidigt än tänkt. Så ny gnällfest eftersom han var trött, pynta med julsaker och städa undan maten. Visst låter det svettigt? Det är det ibland också. 

 

Efter det var det dags för stallet för att ta in hästarna och mocka lite. Tyckte det var ett passande tillfälle att försöka ta lite fina julkort på barnen när de sitter i höet som tomte och pepparkaksgubbe. Så på med de kläderna, packa varmare kläder och in i bilen. När vi åker så skriker den ena av åksjuka för att det är mörkt så jag tänder en lampa i bilen. Då piper nästa att han vill ha kolsvart i bilen! Med lite tryck på och av på lamporna så kom vi fram. Väl där får jag se att lilla Ferran inte alls går där hon bör gå utan med de andra hästarna istället. Så in med henne lite fort innan vi skulle ta de fina julkorten! 

 

När korten ska tas så grinar den ena, den andra springer upp och ner i höet och sjunger julsånger och förstår inte alls varför man ska vara tyst i ett stall. L får nappen för att lugna sig, ner med C bredvid och ut med nappen från L för att försöka ta kort. Då börjar gråtkalaset igen och den andra springer längst upp i höet. Såååå. Det vart inte så många bilder. Sen kommer ägaren in till stallet som säger till C att han såg ut att vara en god liten pepparkaka, varav C svarar tillbaka att han ser ut som en gammal gubbe.. Vad ska man säga? Han är ju en gammal man. Väl hemma igen vart det bad för de båda, lite middag och sen bums i sängen! Så jag kunde åka tillbaka och kvällsfodra primadonnorna i stallet. Som förövrigt stod i ett kolsvart stall eftersom någon släckt lampan.. Jaja. Så så mycket för en lugn mysig dag tillsammans. Vi var ju åtminstone tillsammans :) Vissa dagar är intensivare än andra, speciellt när en eller båda av barnen är inne i någon utveckling eller sover dåligt överlag vilket gör att deras tålamod kanske inte är det bästa. Typ som igår då. Nya julkort en annan dag helt enkelt. Nu lite mat tillsammans med läsning om MI innan barnen ska hem om 45 min. / Frida