Varken eller.
Det blidde ingen midsommarkrans..
Nope. Ingen alls faktiskt. Det finns ju inga blommor att binda med eftersom kommunen har vart så pass smart att kapa allt gräs på alla öppna ytor runtikring oss och med det alla vilda blommor som inte är maskrosor. Det är istället bränt och gult. Och fult! Med lite planering så hade vi kunnat åkt och köpt blommor till kransarna, eller plockat någon annan stans. Meeeeeeeeen, det får bli nästa år. Pojkarna fick både på sig tunnare byxor med vita tröjor och vita converse till. Det var snyggt under hela bilresan åtminstone. Vi hann givetvis inte få kort på dom båda tillsammans, rena i sina vita tröjor. Skit också. Hade blitt bra bilder, det är jag övertygad om.. Fick däremot till en bild på hela familjen utanför farmors stuga i Stimmerkulla, när alla har massa kläder på sig eftersom sommaren försvann mitt upp i allt med.
Nope. Ingen alls faktiskt. Det finns ju inga blommor att binda med eftersom kommunen har vart så pass smart att kapa allt gräs på alla öppna ytor runtikring oss och med det alla vilda blommor som inte är maskrosor. Det är istället bränt och gult. Och fult! Med lite planering så hade vi kunnat åkt och köpt blommor till kransarna, eller plockat någon annan stans. Meeeeeeeeen, det får bli nästa år. Pojkarna fick både på sig tunnare byxor med vita tröjor och vita converse till. Det var snyggt under hela bilresan åtminstone. Vi hann givetvis inte få kort på dom båda tillsammans, rena i sina vita tröjor. Skit också. Hade blitt bra bilder, det är jag övertygad om.. Fick däremot till en bild på hela familjen utanför farmors stuga i Stimmerkulla, när alla har massa kläder på sig eftersom sommaren försvann mitt upp i allt med.
Ett lite kort besök vart det där, innan vi tog knugen och rullade hem till mina föräldrar för grillning i kyliga vindar och lite vindrickande. Dock en tidig kväll hemåt med båda barnen som fick somna i sina sängar så jag & J kunde få lite egentid och försöka oss på att vara vuxna i en kärleksrelation med. Det glöms lätt, eller hur? Det borde alla ni småbarnsföräldrar hålla med om, som läser min blogg. Det är otroligt lätt att låta vardagen gå en över huvudet och ta varandra för givet. Dumt. Otroligt dumt! Det är precis så man sabbar sitt förhållande. Eller rättaresagt tappar gnistan.
Det sägs vara vanligast att småbarnsföräldrar separerar under barnens första levnadsår, vilket är helt logiskt eftersom det är allt annat än glamoröst det första året. Sömnbrist, kräkor, blod, värkande tuttar, bajs, skrik och oro speglar det första året. Visst låter det charmigt? Det är faktiskt inte så charmigt, även om det givetvis är värt det och en fantastisk tid som är väldigt mycket mer positiv än negativ. Men, det är tufft och att tro något annat gör det bara jobbigt när man väl står där sen. Även om alla upplever saker olika och alla är olika, barn som vuxna. Så är det ovannämnda, något alla går igenom. Bara mer eller mindre.
Och just därför. mitt bland bajset och de värkande tuttarna, så måste man värna om varandra och den kärlek som faktiskt fick oss att skaffa barn. Vi försöker se varandra i vår vardag. Att prioritera varandra framför telefoner låter ju logiskt, men det är ju inte alltid så. Vi kan komma på oss själva att sitta i soffan framför ett program efter barnen somnat, men med varsin mobil i handen. Det är ju helt galet.. Så vi har tagit bort det och att bara fokusera på varandra ger oss tid som vi knappt aldrig får annars.
Så nu gled jag in på annat med. Jag har för mycket i huvudet. Buddhismen, relationer, bebisbajs, regnväder, mammagrupper, kläder, hästar etc. Det tar aldrig slut. Men det är jag det. En person med huvudbry för 10 personer. Imorgon ska vi till lek & buslandet för att träffa några fantastiska människor från en av mammagrupperna jag är med i. Asgött och efterlängtat.
/ F