Oktober - sjukmånad
Barn eller barnfri, barn på förskola eller ej, inlåst eller ute bland folk, det spelar ingen roll eftersom det är oktober och man blir tametusan sjuk även om man låser in sig i en isoleringscell. De där jäkla baskeluskerna kommer åt en oavsett vad man gör. Eftersom jag provat på att ha barn både hemma och på förskola kan jag meddela er kära läsare att det kvittar. Oktober är värsta månaden, jag är helt övertygad (detta kommer jag få äta upp) om det.
Barnen här hemma har vart snoriga sen dagisstart, precis som övriga befolkningen i landet. Inget konstigt alls eftersom alla baskelusker slås ihop efter en sommar isär. Feber som kommer och går ungefär lika länge och alla vi har mer eller mindra haft en boll av taggtråd i halsen hela tiden med. OCH! Inte glömma vår kära hosta som smög sig in i familjen någon gång under september månad. Välkommen! När vi trodde att det värsta halsonda och hostan tänkte lämna oss för någon vecka utan så började det om och ännu värre, men bara för barnen. Det fortsatte och fortsatte och lite vabbande hit & dit har det blivit.
När jag var i Uppsala så var Ludwig jättepåverkad av sin hosta, så vi åkte hem tidigare för att ta han till vc för en koll. Där fick vi träffa en av de mindre bra läkarna som tyckte att det var virus och vi knallade hemåt. Men det vart aldrig bättre utan bara sämre och hostan höll oss alla vakna hela nätterna. Så efter att Ludwig började bli slöare förra veckan så gick jag ner igen till vc för en ny bedömning. Då fick vi träffa en annan läkare som tog sig lite mer tid och kollade igenom min lilla herre. Han konstaterade dubbelsidig öroninflammation, lunginflammation och något i halsen som skulle kunna vara halsfluss. Jag visste redan att halsen var påverkad och misstänkte också lunginflammation, men inte en tanke på öronen eftersom han inte visat besvär därifrån.
Men men. En antibiotikakur i 7 dagar som ska täcka både öron, hals och lungor som vi hoppas ska räcka. Hostan sitter kvar och låter lika illa fortfarande. Men det är några dagar kvar som jag hoppas är de avgörande dagarna! Så i lördags åkte vi på namngivningskalas i Töreboda för killarnas minsta kusin. Pigga & glada och full av bus, somnade de i bilen på vägen hem och fortsatte av någon märklig anledning att fortsätta sova när vi lyfte över dom här hemma på kvällen. Klockan 3 på natten vaknade vi av storebror här hemma som skulle upp på toa, så jag tog in honom till mig efter det. (ja vi är typ särbos just nu fast under samma tak) Väl där känner jag att han är tokvarm, hela barnet och han bara skakar av frossan. Försökte få i febernedsättande för att undvika feberkramper vilket gick så där. Någon timme senare skriker han rätt ut av smärta i ryggen. Det var verkligen hemskt. Sååå hemskt. Febern rusar, han skakar av frossa och nu skriker han av smärta. Det vart ett samtal till 112 för jag var helt säker på att vi skulle få åka ambulans med honom. Men hon tyckte jag skulle slänga in han i bilen direkt och ringa efter vägen om det vart värre.
Så han fick åka in i bilen och iväg mot akuten. På plats fick vi ganska snabbt hjälp och fick träffa en fantastisk läkare som tog blodprover och lyssnade av honom. En timmes väntan på provsvar som sen kunde konstantera ett högt provsvar som tydde på en större infektion. Jag antar att det är så att han har gått med den här skiten ett tag och att det hunnit gotta till sig ordentligt i lungorna på honom. Stackars barn. Så här är vi. Två barn med lunginflammation. Den lilla har dessutom inflammation i öron och hals också. Om inte det vore nog så har han tänder på gång lite här och där i munnen. Såååå. Jag är hemma hela veckan med en svag förhoppning att hinna plugga där tid finns. Annars så är det mest ett himla tjatande med penicillin till grabbarna två.
